Så länge vi kallar det "främlingsfientliget" går vi med på att kategorisera vissa grupper.  Det är lite som att säga "det är ingen skillnad på kvinnor och män" eller "jag är tyst nu", när man gör det så bekräftar man i uttalandet att det finns just "kvinnor och män" och att man inte är särskilt tyst.

Vad jag menar är att det finns ingen "främlingsfientlighet", det finns däremot människofientlighet, och det är riktigt läskigt. 

Rekrytering, grupputveckling, utbildning, webb och sociala medier; det har jag som anställd arbetat med hittils. Nu är det dags att stå på egna ben och ta över världen. Jag kommer starta mitt eget företag; och bloggen kommer härmed även innehålla mina erfarenheter och reflektioner som entreprenör och företagare.

Detta ska mitt företag göra

Planen är att göra företag och organisationer jäkligt smarta och effektiva, detta genom en molnbaserad samarbets- och informationsstruktur.

Molnbaserad samarbets- och informationsstruktur?

• All dokumentation inom företaget ska skapas enkelt och hittas enkelt.
• All kommunikation inom företaget ska vara effektiv, skapa fokus och frigöra tid.
• Alla funktioner/tjänster ska vara gratis och lättillgängliga.
• Alla företagares och anställdas kompetens ska tillvaratas, för företagets och kunders nytta.

Syftet är att ge företagen och organisationer mer utrymme att göra det dom är bra på och komma undan onödig tid och energi på administration.

Hur låter detta? Vad vill du att jag fokuserar mina poster på?

Varje fredag från idag, kommer jag låta en gäst dela med sig av vad som ligger denne närmst om hjärtat. Ämnena kan vara vilt skiftande, allt för att bredda och ibland fördjupa diskussionen. Denna veckan håller Anders Andersson (epik.se) i pennan. En skicklig skribent och dessutom ganska fyndig person som sitter på SHIP.

Medier är per definition sociala i den mening att de vänder sig till många. Rökstenen som är inledningen på svensk litteraturhistoria rymmer 760 tecken – något mer än ett fullmatat sms. Tecknen är mödosamt inhuggna i en tid – troligen första halvan av 800-talet – då det inte var självklart att alla som passerade besatt förmågan att tyda budskapet. Trots det står stenen i full offentlighet för vem som vill att betrakta och läsa. En social markör.

Min gamla mamma följde med intresse skvallerpressen, de veckotidningar som Aller förlag så elegant kallar informationstidningar. De var fyllda med bilder och bildtexter som berättade att han och hon hade varit på kalas, alternativt premiär. Och så lite kungligt och naturligtvis äkta skvaller, som berättade vem som delade morgontidning med vem och vilka som verkade ha sagt upp prenumerationen. Vecka efter vecka detta flöde av nonsensinformation om personer hon tyckte sig känna. Det var hennes kontakt med stora världen. Nåde den som vågade ifrågasätta det.

När svenska folket skrattade åt att Lennart Hyland var flintskallig och sen rodnade när Per Oskarsson hade kalsonger under kalsongerna och i ord beskrev hur konceptionen praktiskt går till gav det kommentarer och rubriker. Många gillade, många ogillade – alla kommenterade. Extremt socialt.

Pelle Snickare – forskningschef på Kungliga biblioteket – menar i en understreckaren i SvD (3 juli 2010) att nya mediers, alternativt sociala mediers, viktigaste funktion inte är att bli lästa utan att bli skrivna. Ordet består, tekniken förändras. Målet och målgruppen är underordnad glädjen att få pilla och knappa fram bokstäver till ord. ”Jag skriver”, det betyder att jag finns även om det bara handlar om att skriva och berätta att mjölken är slut eller att det är ett par dagar kvar till semestern. Nyttan är privat, den sociala nyttan är tveksam.

Det är få som har förmåga att med 760 tecken skriva in sig i litteraturhistorien. Twitter, bloggar och kommentarer på Facebook är inte direkt huggna i sten. Att ha förmågan att skriva är på inget sätt en garanti för att man har något att berätta. Det är då det sociala genomgår en metamorfos och blir lika privat som den nakne kejsaren.

-Anders Andersson

I en kort mailkorrespondans med Jocke avslutade jag med frasen “Viva la Diskussion!”, istället för “Detta är mailat från min nokia”. Jag fick då förslaget att göra en t-shirt.

Sagt och nästan gjort, jag har nu tre snabba förslag om hur en sådan t-shirt kan se ut. Jag är helt öppen för förslag, maila gärna sådana till zetterberg@ximon.se. Om det blir en “Vinnare” så får du en t-shirt till inköpspris. Skulle det bli en rykande åtgång så kan du få en gratis, eller så gör vi det tillsammans.

Tryckeri

Känner du till något tryckeri som har rimliga priser även i små upplagor?

Varför “Viva la diskussion”?

Diskussionen är det som gör sociala medier till just sociala medier. Den knyter ihop människor och ideér. Diskussionen vidgar vyer, berikar människor och organisationer.  Dumheter står inte längre oemotsagda, det sunda och det roliga sprids som löpeldar. Alla kan få en plats att tycka, tänka och reflektera; över livet, smink, politik och trender. Alla får dela med sig av det som ligger dom närmst.

Skriv en rad, gör någon glad, ett brev betyder så mycket

Plastbrickan vi hängde på brevlådan när jag var liten, hade just denna mening. Frasen dyker upp då och då i mitt minne och nu 23år senare har den slagit rot.  Nu kanske det inte är ett fysiskt brev, eller ens ett mail det handlar om, utan en kommentar på en bloggpost eller tweet.

Så kommentera, reflektera, tyck och tänk. Det betyder så mycket, både för individen och diskussionen.

Vart bör man kommentera på en bloggpost?

Är kommentaren till skribenten eller till sin egen följarskara?

I det här inlägget har jag absolut ingen provokativ baktanke för att få igång lite diskussion… Men ok, lite irriterad är jag faktiskt. En liten reservation ska dock läggas in, jag är inte så grym på backtracks, pings etc, vilket kan göra att jag missat något.

Följande utspelade sig:

På grund av en 3h tillfällig mättnad på metadiskussion om sociala medier skrev bloggposten”sociala medier och bla bla bla” Jag fick två kommentarer direkt på bloggen, av Richard Hyllerstedt och Jonas Lundström.

Jardenberg kommenterade dessutom detta i en dagliga länksamling. Niclas Strandh kommenterade även detta i en av sina omvärldsanalyser. Av Niclas fick jag en backtrack länk(?) av. Av Jardenberg fick jag inget.

Båda länkade till mig i sina inlägg vilket gjorde att min statistik sköt i höjden den dagen och dagarna efter. Det är jag tacksam över!

Är jag egoistisk?

Diskussionen är större än mig och jag är glad att den lyfts upp av personer som har större lyssnarskara än jag. MEN är jag egoistiskt för att jag skulle önska deras kommentarer i mitt eget kommentarsfält? Eller har jag missat att det helt enkelt är vanlig kotym att göra så här?

Är kommentarer för skribenten och hans läsare eller kommentören och dennes läsare?