20140402-224557.jpg

Kollar på ”Tränarens himmel och helvete”.

Själv har jag två barnklättergrupper på KFUM Jönköping. De är i åldern 6-14. Den enda uppdelningen vi har är i ålder. Ingen delning i kön eller skicklighet. Det finns inga A eller B-grupp. Vi erbjuder ”utmaningen” för de som vill ha lite mer utmaning. Det kan vara ett krux eller teknikträning. Men alla som vill får prova; även om jag ”vet” att de inte kommer klara det. För rätt som det är så visste jag fel :)

Det är så gött med klättring. I de yngre åldrarna så kvittar styrkan, det är snarare bättre att vara liten och tunn. Det är problemlösning och klurighet som gäller. Ibland är det bättre att vara lång och stark och ibland kort och smidigt. Och alla kombinationer där emellan.
På våra väggar finns massa leder; från busenkelt till vansinnigt svårt. Det finns något för alla.

Föräldrarna är också fantastiska. En hel del av dem har gått utbildning och har börjat säkra nu. Jag har ALDRIG hört någon förälder uttala sig negativt eller hetsat på. Det är bara positivt snack.

När en unge klarar utmaningen eller kommit ända upp så är det -Bra jobbat! När någon faller så är det -Bra jobbat!
Vi försöker berömma kämpandet mer än prestation.

Jag gillar klättringen på KFUM Ungdomens Hus helt enkelt.