Simon Wallnor Zetterberg

Forskning och beprövad erfarenhet etc.

Etikett: #blogg100

  • Nya glasögon, bra syn

    avatar

    via Instagram http://instagr.am/p/VuI4AyiVW8/

    Jag har fått mina nya glasögon.

    När hon tog fram dem så trodde jag först att de hade beställt fel, jag förväntade mig några andra. När jag dessutom provade dem så var det en galen skillnad mot mina gamla.

    (Håll ut, poängen av posten kommer längre fram)

    De nya glasögonen är större, vilket gör att jag får ett helt annat synfält. Jag ser så nycket mer. Jag ser dessutom så sjukt mycket skarpare. Varenda hårstrå på killen framför mig i bussen. Den halvtaffliga sminkningen och de underliggande finnarna på tjejen i andra ändan. Sinnesintrycken bara rasade över mig.

    Jag hade vant mig vid gamla, och märkte inte ens längre hur lite jag såg i dem. Visst var de lite smutsiga och något repade, men inte inte att de var så smutsiga och så repiga.

    Som den gamla dängan ”I was blind but now I see”

    Först höll jag på att bli yr, Jag hade vant mig att se dåligt, att se så lite. Jag såg inte ens att jag inte såg. Nu när jag ser så vill jag nästan byta tillbaka. Orkar jag verkligen se, att ta in så mycket.

    Vad kan jag och du dra för lärdomar?

    Vi vänjer dig vid så mycket , och läskigare; till slut märker vi inte ens att vi vant sig.
    Trots att du ser bättre nu, tror du att du ser bra?
    Vad mer i livet har du vant dig vid?

    Bloggpost #016 av #blogg100

    Kategori

  • Granne med Partiet

    Som en del av er vet så bor jag i ett kollektiv. Inte ”Tillsammans”style, men nästan. Vi har olika hyllor i kylen men mängden mjölk man själv har kan variera, sällan helt slut men ibland helt ny.
    En del i kollektivet är med i Partiet. Jag är inte med, (förutom lite webbfix) men han som bor precis under mig är med. Den saxofonspelande mr Björn Sjölin. Han är en riktigt riktigt skicklig. Som i eftermiddag lirade han loss och jag njöt i fulla drag.

    Detta är en av de saker som gör det lite roligare att bo i kollektiv. Ibland suger det, men alla plus är fler än de minus som finns.

    Så varför inte bjuda på en av Partiets musikvideos :)

    Bloggpost #013 av #blogg100

    Kategori

  • Min första #blogg100 fail

    Min första #blogg100 fail.

    jag sitter och försöker göra en backup på min sjukt sega dator. I alla iver över att göra det så sprang tiden iväg och jag har alltså misslyckats. Men, upp på hästen igen. Förnedringen som jag fick i och med misslyckandet gömmer jag i sadelväskan och rider på.

    Vad har jag lärt mig, om mig själv i mitt #blogg100äventyr hitintils då?

    1, Jag har inte så mycket vettigt att skriva.

    2, För att kunna skriva något vettigt måste jag fundera ut något vettigt under dagen.

    Alltså för att leverera något som är av något slags värde, förutom att få andra miserabla bloggare känna sig bättre när de vet att det åtminstonde finns någon som är sämre än dom, är att fundera. Fundera under dagen, hitta någon tes, tanke eller fråga. Det behövs inte vara färdigformulerat, men någon slags bas som jag kan spinna vidare på när jag på kvällskvisten, bakom en skärm och knåpar ihop något.

    Imorgon tänkte jag faktiskt göra ett seriöst inlägg, något som faktiskt håller kvalité. får se hur det blir med det.

     

    Bloggpost #012 av #blogg100

    Kategori

    ,

  • Endomondo eller funbeat

    Vilken webbtjänst ska man använda för att mäta sin träning. Jag har testat endomondo, runkeeper och funbeat.

    Runkeeper övergav jag ganska snabbt, det var något så enkelt som det grafiska. Jag gillade det inte helt enkelt.

    Endomondo och funbeat då?
    Endomondo vinner utan tvekan till en början. Snygg design, bra webbsite och appen är himla smidig att använda.
    Funbeat då? Först och främst är appen ganska ful. Deras webbsite gör inte ögat gladare heller. Något som också stör mig är att jag inte kan välja efter varje pass om jag vill dela det på Facebook och twitter. Jag kan ställa in det via nätet, men då är det konstant på, eller av.

    Vilka fördelar har då funbeat? Den är svenskbaserad (som jag förstår det). ALLA sporter som du tänkas utöva finns; det är fett nice. Communityn är och bra, chansen är stor att de i din närhet som tränar seriöst finns på funbeat. På deras site finns också färdiga program som man kan köra. De är inte kopplade med appen men ändå.

    Sen den riktigt stora fördelen, eller för att vara ärlig, den riktigt stora nackdelen för endomondo är att de sitter hårt på din data. Alla träningspass som du reggat där går inte att få loss. Visst, du kan plocka dem en och en och importera till funbeat, dock rätt surt om du använt det ett år eller två.

    För mig är detta viktigt. Jag vill äga min egen data. Punkt slut.

    Sen gillar jag funbeats site. Den känns lite databas, men det funkar fint med mig.

    Bloggpost #011 av #blogg100

    Kategori

  • Rawfood etc..

    Känsliga läsare varnas. På riktigt, har du svårt för illamående och tillhörande aktiviteter, läs inte.

    I höstas provade jag rawfoodgrejen. Det gick sådär.
    Först körde jag lite sånt som alla käkar, sallad, frukter, avokado och nötter. So far so good.

    Sen fick jag för mig att grodda bönor. Man behöver ju få i sig protein också. Kanske inte de mängder som gemene man äter, men en en del i varje fall.

    Så, jag groddade böner för fulla muggar. Detta efter konstens alla regler. Så, grodda, skölja, grodda lite till, skölja igen, grodda ännu lite mer och skölja, igen.. Det är väl så man ska göra?
    Nåväl, efter ett tag var det dags att äta, vilket jag gjorde. Det smakade helt ok. Fräscht, krispigt och hälsosamt. Efteråt så kände jag mig full av fräsch energi, härligt.

    Men efter ett tag så började jag känna mig lite kymig. Detta blev värre och värre. Jag försökte efter ett tag, göra mig av med det, men utan framgång. Jag mådde ännu mer illa och blev hemkörd/starkt rekommenderad att åka hem.

    Väl hemma så.. För att vara något finkänslig, så tillbringade jag resten av eftermiddagen hängandes över badkarskanten. Jag tror att jag aldrig mått så akut dåligt någonsin, i hela mitt liv.
    Det klingade dock av ganska snabbt, tack och lov.

    Nu för tiden kan jag knappt med att se svarta bönor. Kroppen blir full av panik och ren rädsla. Lite odd, men det går liksom inte att resonera bort det. Kroppen har dessutom bestämt sig för att alla bönor är läskiga. Sönderkokta vita bönor funkar men så fort jag får bönor i munnen som är det minsta krispiga så börjar blicken flacka och jag vet inte var jag ska ta vägen.

    Jag måste ha gjort något fel helt enkelt.

    Hur sjutton ska man göra i gentligen? Jag kommer aldrig gå all in, men en hel del rawfood skulle sitta fint i kylskåpet.

    Tips mottages gärna.

    Bloggpost #010 av #blogg100

    Kategori

  • Skadereglering

    Jag skulle göra en uppföljning efter igår.
    Jag har bara lite ont i knäna, men jag körde lite kettlebell, då mjukades det upp så nu känns det finfint.

    Vänster knä gör sig ändå påmint, men inte ont alltså. Smärtan i höger ankel är som borta.

    Bloggpost #009 av #blogg100

    Kategori