Daniel skriver om samma tankar som jag själv gått i. Mina flesta vänner, runt 30 har grym koll och är fortfarande fascinerade av webben. När jag däremot träffar 18-åringar slås jag ständigt av den okunskap som råder. Visst, dom är inte rädda för tekniken och de använder Facebook var dag. Men de här inte koll på microbloggar eller de diskussioner och utbyte som förs bland alla smartskallar, oavsett ämne; eller har samlat någon sorts rss-flöde.

Jag känner att jag borde jaga dom, men de är så långt efter att jag knappt kan se dem.

På råga på detta kan jag höra organisationer säga att de ska anställa någon 20 åring för att ha hand om de sociala medierna ”för de kan ju sånt” Ja, de är vana att facebooka, men det krävs mer än att veta vilka knappar på tangentbordet man ska trycka på och hur man lägger upp ett fotoalbum.

Att ens prata om wikileaks, ipred eller fra utan att känna sig som en marsmänniska är svårt.

Ska vi ha en dynamisk webb så behöver vi utbilda våra unga, göra dom hungriga efter utveckling och kunniga nog att försvara sina rättigheter.

Låt oss uppfostra våra unga hur de  ska vandra, då kan de välja vilken väg de ska gå. Så länge de gör ett medvetet val är jag nöjd.