Varje fredag från idag, kommer jag låta en gäst dela med sig av vad som ligger denne närmst om hjärtat. Ämnena kan vara vilt skiftande, allt för att bredda och ibland fördjupa diskussionen. Denna veckan håller Anders Andersson (epik.se) i pennan. En skicklig skribent och dessutom ganska fyndig person som sitter på SHIP.
Medier är per definition sociala i den mening att de vänder sig till många. Rökstenen som är inledningen på svensk litteraturhistoria rymmer 760 tecken – något mer än ett fullmatat sms. Tecknen är mödosamt inhuggna i en tid – troligen första halvan av 800-talet – då det inte var självklart att alla som passerade besatt förmågan att tyda budskapet. Trots det står stenen i full offentlighet för vem som vill att betrakta och läsa. En social markör.
Min gamla mamma följde med intresse skvallerpressen, de veckotidningar som Aller förlag så elegant kallar informationstidningar. De var fyllda med bilder och bildtexter som berättade att han och hon hade varit på kalas, alternativt premiär. Och så lite kungligt och naturligtvis äkta skvaller, som berättade vem som delade morgontidning med vem och vilka som verkade ha sagt upp prenumerationen. Vecka efter vecka detta flöde av nonsensinformation om personer hon tyckte sig känna. Det var hennes kontakt med stora världen. Nåde den som vågade ifrågasätta det.
När svenska folket skrattade åt att Lennart Hyland var flintskallig och sen rodnade när Per Oskarsson hade kalsonger under kalsongerna och i ord beskrev hur konceptionen praktiskt går till gav det kommentarer och rubriker. Många gillade, många ogillade – alla kommenterade. Extremt socialt.
Pelle Snickare – forskningschef på Kungliga biblioteket – menar i en understreckaren i SvD (3 juli 2010) att nya mediers, alternativt sociala mediers, viktigaste funktion inte är att bli lästa utan att bli skrivna. Ordet består, tekniken förändras. Målet och målgruppen är underordnad glädjen att få pilla och knappa fram bokstäver till ord. ”Jag skriver”, det betyder att jag finns även om det bara handlar om att skriva och berätta att mjölken är slut eller att det är ett par dagar kvar till semestern. Nyttan är privat, den sociala nyttan är tveksam.
Det är få som har förmåga att med 760 tecken skriva in sig i litteraturhistorien. Twitter, bloggar och kommentarer på Facebook är inte direkt huggna i sten. Att ha förmågan att skriva är på inget sätt en garanti för att man har något att berätta. Det är då det sociala genomgår en metamorfos och blir lika privat som den nakne kejsaren.
-Anders Andersson
Lämna ett svar