Det finns en aldrig sinande mängd metoder för att uppfostra eller lära sin hund.
Du har högst säkerligen stött på dem, varken du vill eller inte. Människor vid hundrastgården, tidningar i affären, senaste hundboken du köpte eller din hundtränare.
Det kanske viktigaste i första skedet; källkritik.
Låt oss tänka på personen vid rastgården. Det finns olika sorters typer som mer än gärna ger tips och råd. I väldigt stora drag finns det två sorter. De vanligaste är nog de där som helt enkelt vill framhäva sig själva och sin kompetens, som vill visa att de kan bättre än dig. De är duktiga och du borde fatta att du inte fattat något. Detta betyder inte nödvändigtvis att de har fel, bara att de är dryga.
Sedan finns det de andra, de som med all välmening vill dig väl. De promotar ”mjuka” metoder. De försöker förklara klickerträning på 3 minuter och har godis och leksaker till ett kompani. De kan ha gått både långa och seriösa utbildningar. Detta betyder automatiskt inte att de har rätt, bara att de är trevligare än den andra falangen.
En notis med människor som ger råd. Skillnaden mellan lång och stor hunderfarenhet kan vara milsvid. En lång hunderfarenhet kan innebära två långlivade schäfrar efter varandra. Inte särskilt stor med andra ord. Med stor innebär inte heller att ni har en matchande hundsyn eller kan ge tips som funkar för just dig.
Låt oss titta på alla tidningar i affären. Det finns ruskigt duktiga hundmänniskor med djuröga som ger tips och vägledning, som skriver artiklar och svarar på frågor i olika tidningar. Vi har ett litet krux här. De här människorna har noll koll på dig, din hund och er relation. Detta innebär inte automatiskt att de har fel, men inte heller, trots skicklighet, att de har rätt.
Ok, låt oss läsa lite böcker. Är det en svensk bok? Många utländska böcker är skabbigt översatta och även om orden är rätt så används och betyder olika, särskilt i vår hundsubkultur. Andra länder kan även ha en annorlunda hundsyn. Vem är det som skrivit boken? När är den skriven? Varför är den skriven och för vem?
När du träffar din hundtränare, din tränare med andra ord. Vilken utbildning har hon, vilka referenser ger hon, vad har hon för hundar och hurdana är dom? Detta ger inga absoluta bekräftande på att din hund kommer bli Lassie, men det kan ge en hint om var råden kommer ifrån och deras värde. Den stora fördelen är dock att personen faktiskt har sett dig och din hund tillsammans.
Vad ska man då tänka på när man lyssnar på olika råd och tips om metoder?
I första hand bör man vara klar över sin hundsyn. Vad är det egentligen som du har i andra ändan av kopplet. Är det ett hunddjur som härstammar ifrån Asien någonstans för en herrans massa år sedan? Är den ett intelligent däggdjur som blir vad man gör det till? Är det objekt som du ska ha total dominans över? Är det en penisförlängare? Matchar pälsen din kashmirsjal och får plats i din axelväska? Är det en bruksras designad för ett specifikt ändamål eller är det din lilla älskling som tröstar dig när du mår dåligt över whatever?
När du är hyfsat klar över det så bör du antingen har sålt din hund, redo för att dumpa metoden eller pröva metoden, inte på hunden, utan utefter dina värderingar, funktionalitet; och konsekvenser.
- Har metoden någonsin fungerat?
- Vad har den för ursprung?
- För vilken hund och vilken ägare har den fungerat?
- Varför fungerar den?
- Är det säkert att det är därför den fungerar?
- Vad finns det för baksidor med varför den fungerar?
- Skulle den funka för din hund?
- Matchar den dina värderingar och jordbruksverkets regler hur man ska behandla djur?
Konsensus
Lär känna din hund/ras riktigt väl. Framför allt innan; och synnerligen efter du köpt den. Lyssna inte på all skit du hör.
Är jag helt fel ute eller briljant utöver det vanliga? Dela gärna med dig av dina tankar, åsikter och erfarenheter.
