Har precis tänt en brasa. Mysigt tänker du, varmt tänker jag.
Innan det så högg jag upp ved. Charmigt old school tänker du, nödvändigt tänker jag.
Eftersom värmen i kaminen är min huvudsakliga källa av värme så blir jag tvungen att hugga ved. Från klabbar till stickor. (Jag använder bara näver, liten tändare från Ica & ved för att tända) I början är det charmigt, efter ett tag blir det jäkligt tråkigt. Som tur är blir jag snabbare och snabbare.
Trägen får finess, jag vet vilka klabbar jag ska välja att gör stickor av. Jag vet vilka storlekar och mängder av alla som behövs. Shit, jag har till och med fått öga för näver. Hur mycket, vilken sort och vilka som tänder enkelt men dessutom brinner ett tag.
Tack vare att jag håller på med detta varje kväll så blir jag duktigare. Det beror inte främst på att händerna blir vana. Det beror främst på blicken. Jag ser inte bara vedklabbar. Jag ser den bästa nävern, jag ser tändstickorna och mellanbitarna. Detta innan jag börjat hugga.
Så är det med andra saker, det man gör ofta får man blick för.
Så här sitter jag nu framför min brasa, nöjd.
