Simon Wallnor Zetterberg

Forskning och beprövad erfarenhet etc.

Månad: augusti 2010

  • I love Social media, jättemycket, oftast.

    Igår kväll kom jag på att jag behövde ett kontor för en dag, de enda kraven jag hade var att det fanns wifi och kaffe. Det tog under 1minut att få ett svar. Så idag sitter jag på Gertrud och jobbar.

    För ett tag sedan behövde jag raka huvet, jag frågade efter en rakapparat på facebook, fem minuter senare hade jag svar, en timme senare var jag nyrakad.

    Eller när jag ville göra våfflor, jag fick en hel hög med svar, bland annat från Stockholm.. grannen svarade dock och våffeldoften spred sig snart i lägenheten.

    Älskade diskussion

    En favorit är dock poster och kommentarer. När smartskallar diskuterar olika ämnen så lär jag mig så sjukt mycket. Istället för att läsa ihjäl mig så har dom hittat, sållat och värderat statistik & argument. Värsta konsult-tiden, helt gratis.

    Det finns idioter överallt

    Efter att ett par bekanta blivit attackerade av AFA frågade polisen om de hade lagt ut sin färdplan på twitter, vilket dom hade, då råddes dom till att berätta om vart de hade varit, i efterhand..

    De(t) goda vinner

    Även om det finns folk till allt, så vinner ändå möjligheten av att lära sig, dela med sig och uppleva diskussionen; med hästlängder.

    Kategori

  • Digital natives, my ass.

    Daniel skriver om samma tankar som jag själv gått i. Mina flesta vänner, runt 30 har grym koll och är fortfarande fascinerade av webben. När jag däremot träffar 18-åringar slås jag ständigt av den okunskap som råder. Visst, dom är inte rädda för tekniken och de använder Facebook var dag. Men de här inte koll på microbloggar eller de diskussioner och utbyte som förs bland alla smartskallar, oavsett ämne; eller har samlat någon sorts rss-flöde.

    Jag känner att jag borde jaga dom, men de är så långt efter att jag knappt kan se dem.

    På råga på detta kan jag höra organisationer säga att de ska anställa någon 20 åring för att ha hand om de sociala medierna ”för de kan ju sånt” Ja, de är vana att facebooka, men det krävs mer än att veta vilka knappar på tangentbordet man ska trycka på och hur man lägger upp ett fotoalbum.

    Att ens prata om wikileaks, ipred eller fra utan att känna sig som en marsmänniska är svårt.

    Ska vi ha en dynamisk webb så behöver vi utbilda våra unga, göra dom hungriga efter utveckling och kunniga nog att försvara sina rättigheter.

    Låt oss uppfostra våra unga hur de  ska vandra, då kan de välja vilken väg de ska gå. Så länge de gör ett medvetet val är jag nöjd.

    Kategori

  • Första dagen på utvärderings perionden.

    Nu börjar alltså mitt sökande efter bloggstil

    . Mitt sökande efter att hitta min egen “röst”, att utrycka mig på mitt eget sätt och ändå nå ut. För det är det jag vill, nå ut och berika människor. Hade jag velat skriva för egen skull hade jag skrivit en analog dagbok, eller ett vanligt text-dokument på datorn.

    Hur gör jag då för att kunna berika människor

    , spontant tänker jag att jag delar med sig av något som jag kan, något som jag är duktig på. Problemet, för mig är att jag inte vet riktigt vad jag är duktig på, för det är ju enkelt att göra, och varför skulle jag dela med mig av enkla saker? Det roliga är ju att ligga i framkant, att hela tiden pressa framåt. Men det är svårt att dela med sig av, för jag förstår inte allt det nya. Dunkelt tänkt blir dunkelt skrivet.

    Jag ser två alternativ:

    1. Man ligger lite i mittfåran och berättar om saker man verkligen kan, eller..
    2. man ligger i framkant och delar med sig om sina frågor och funderingar.

    Alternativ nummer 2 låter mest lockande, även om jag gärna vill verka duktig. Att få vara en del av skaran som för diskussionen framåt, som vidgar vyerna och ger tar fram nya synvinklar, det låter som en hit.

    Då kommer nästa fråga, inom vilket/vilka områden?

    Kategori

  • Vad ska jag skriva om?

    Jag vet inte vad jag ska skriva om. Inte just i detta inlägget utan generellt. Dé poster som flest läser på min blogg handlar om att söka jobb. Men det är inget som jag är direkt intresserad av, eller vill skriva om.
    I min hjärna hoppar massa regler upp, som att det måste vara nischat, supervalskrivet, personligt men inte privat, regelbundet, illustrerat, bla bla blaa..
    Men jag vet inte om jag vill det, mina intressen är skiftande som veckans dagar. Nisch blir tråkigt i längden. Regelbundet skapar skrivkramp, supervälskrivet ännu mer av samma vara.

    Planen framåt är att skriva varje dag, oavsett om vad. När jag här gjort det en månad så gör jag en utvärdering, det är ju faktiskt oböhörligt svårt att göra  en utvärdering utan att ha bra underlag att utvärdera..

    Jo, så får det bli. Kommentarer och övrig feedback skulle verkligen uppskattas.

    Må väl.
    -simon

    Kategori