• Meningen med en tatuering

    ”Tänk när du är 73, vill du verkligen ha den där då? Du kommer ångra dig”

    Jag väljer att se tatueringar som en historie. Ett tidsbaserat uttryck. Jag kanske inte kommer gilla den när jag är 56, det är nog med tid för att hinna tröttna på det mesta. Men det kommer vara en påminnelse om den tiden när jag gjorde det. Mina tankar, idéer och smak.

    Om jag börjar ogilla den så påminner den mig om något, att jag förändrats, åt det ena eller andra hållet. Den blir snygg nu, men full av mening i framtiden.

    En annan tanke är hur tatueringen är gjord. Är den helt och hållet färdig design, eller kan du bygga vidare på den? Är det en statisk tidsmarkering, att du just då och där, den dagen, ville ha den. Eller kan det bli ett projekt som utvecklas över tid?

    Nu menar jag inte att fylla tomma ytor, utan att låta tatueringen växa vidare. Att designen och meningen utvecklas allteftersom. Att låta olika tatuerare jobba vidare med den, och se utvecklingen som en tidslinje istället för en statisk tidsmarkering.

    Tåls att sova på.

    Bloggpost #017 av #blogg100

    Kategori


  • Nya glasögon, bra syn

    avatar

    via Instagram http://instagr.am/p/VuI4AyiVW8/

    Jag har fått mina nya glasögon.

    När hon tog fram dem så trodde jag först att de hade beställt fel, jag förväntade mig några andra. När jag dessutom provade dem så var det en galen skillnad mot mina gamla.

    (Håll ut, poängen av posten kommer längre fram)

    De nya glasögonen är större, vilket gör att jag får ett helt annat synfält. Jag ser så nycket mer. Jag ser dessutom så sjukt mycket skarpare. Varenda hårstrå på killen framför mig i bussen. Den halvtaffliga sminkningen och de underliggande finnarna på tjejen i andra ändan. Sinnesintrycken bara rasade över mig.

    Jag hade vant mig vid gamla, och märkte inte ens längre hur lite jag såg i dem. Visst var de lite smutsiga och något repade, men inte inte att de var så smutsiga och så repiga.

    Som den gamla dängan ”I was blind but now I see”

    Först höll jag på att bli yr, Jag hade vant mig att se dåligt, att se så lite. Jag såg inte ens att jag inte såg. Nu när jag ser så vill jag nästan byta tillbaka. Orkar jag verkligen se, att ta in så mycket.

    Vad kan jag och du dra för lärdomar?

    Vi vänjer dig vid så mycket , och läskigare; till slut märker vi inte ens att vi vant sig.
    Trots att du ser bättre nu, tror du att du ser bra?
    Vad mer i livet har du vant dig vid?

    Bloggpost #016 av #blogg100

    Kategori


  • Jag ser dåligt

    Jag har glasögon, ganska starka sådana. ”Inte jättestarka” brukar min optiker säga, jag håller inte med. Skulle jag gå på stan skulle jag antagligen inte känna igen dig förren du är 2 meter ifrån mig.

    För några år sedan kom jag på en sak, en sak som åter kom till mig igår. Jag ser dåligt med glasögon också. Visst, jag ser bokstaverna hos optikern och skyltar på avstånd. Men jag ser fortfarande människor dåligt.

    Jag kommer, förhoppningsvis (jag är gravt förkyld, en riktig mancold), hämta mina nya glasögon imorgon. Jag tänkte låta dem bli en påminnelse framöver, att verkligen titta på människor och förhoppningsvis se dom.

    Bloggpost #015 av #blogg100

    Kategori


  • Livet är inte de dagar som gått, det är de dagar som fotats

    Jag har precis rotat fram en gammal hårddisk som jag tänkte använda som backup.  Jag visste att jag hade några dokument och lite bilder på den. Det jag inte var beredd på var att foton från var och varannan dag från 2005 fanns med där; och de minnen som var fastnitade i pixlarna

    Mycket har hänt i mitt liv sedan 2005. Vänner som jag haft och relationer som har utvecklats. Äventyr som kommit och försvunnit. Platser jag varit på och senare glömt. Tills nu.

    Shit, jag börjar bli sentimental på mina äldre dagar.

    Tror jag knyter ihop denna bloggposten nu.

    Bloggpost #014 av #blogg100

    Kategori


  • Granne med Partiet

    Som en del av er vet så bor jag i ett kollektiv. Inte ”Tillsammans”style, men nästan. Vi har olika hyllor i kylen men mängden mjölk man själv har kan variera, sällan helt slut men ibland helt ny.
    En del i kollektivet är med i Partiet. Jag är inte med, (förutom lite webbfix) men han som bor precis under mig är med. Den saxofonspelande mr Björn Sjölin. Han är en riktigt riktigt skicklig. Som i eftermiddag lirade han loss och jag njöt i fulla drag.

    Detta är en av de saker som gör det lite roligare att bo i kollektiv. Ibland suger det, men alla plus är fler än de minus som finns.

    Så varför inte bjuda på en av Partiets musikvideos :)

    Bloggpost #013 av #blogg100

    Kategori


  • Min första #blogg100 fail

    Min första #blogg100 fail.

    jag sitter och försöker göra en backup på min sjukt sega dator. I alla iver över att göra det så sprang tiden iväg och jag har alltså misslyckats. Men, upp på hästen igen. Förnedringen som jag fick i och med misslyckandet gömmer jag i sadelväskan och rider på.

    Vad har jag lärt mig, om mig själv i mitt #blogg100äventyr hitintils då?

    1, Jag har inte så mycket vettigt att skriva.

    2, För att kunna skriva något vettigt måste jag fundera ut något vettigt under dagen.

    Alltså för att leverera något som är av något slags värde, förutom att få andra miserabla bloggare känna sig bättre när de vet att det åtminstonde finns någon som är sämre än dom, är att fundera. Fundera under dagen, hitta någon tes, tanke eller fråga. Det behövs inte vara färdigformulerat, men någon slags bas som jag kan spinna vidare på när jag på kvällskvisten, bakom en skärm och knåpar ihop något.

    Imorgon tänkte jag faktiskt göra ett seriöst inlägg, något som faktiskt håller kvalité. får se hur det blir med det.

     

    Bloggpost #012 av #blogg100

    Kategori

    ,