• Endomondo eller funbeat

    Vilken webbtjänst ska man använda för att mäta sin träning. Jag har testat endomondo, runkeeper och funbeat.

    Runkeeper övergav jag ganska snabbt, det var något så enkelt som det grafiska. Jag gillade det inte helt enkelt.

    Endomondo och funbeat då?
    Endomondo vinner utan tvekan till en början. Snygg design, bra webbsite och appen är himla smidig att använda.
    Funbeat då? Först och främst är appen ganska ful. Deras webbsite gör inte ögat gladare heller. Något som också stör mig är att jag inte kan välja efter varje pass om jag vill dela det på Facebook och twitter. Jag kan ställa in det via nätet, men då är det konstant på, eller av.

    Vilka fördelar har då funbeat? Den är svenskbaserad (som jag förstår det). ALLA sporter som du tänkas utöva finns; det är fett nice. Communityn är och bra, chansen är stor att de i din närhet som tränar seriöst finns på funbeat. På deras site finns också färdiga program som man kan köra. De är inte kopplade med appen men ändå.

    Sen den riktigt stora fördelen, eller för att vara ärlig, den riktigt stora nackdelen för endomondo är att de sitter hårt på din data. Alla träningspass som du reggat där går inte att få loss. Visst, du kan plocka dem en och en och importera till funbeat, dock rätt surt om du använt det ett år eller två.

    För mig är detta viktigt. Jag vill äga min egen data. Punkt slut.

    Sen gillar jag funbeats site. Den känns lite databas, men det funkar fint med mig.

    Bloggpost #011 av #blogg100

    Kategori


  • Rawfood etc..

    Känsliga läsare varnas. På riktigt, har du svårt för illamående och tillhörande aktiviteter, läs inte.

    I höstas provade jag rawfoodgrejen. Det gick sådär.
    Först körde jag lite sånt som alla käkar, sallad, frukter, avokado och nötter. So far so good.

    Sen fick jag för mig att grodda bönor. Man behöver ju få i sig protein också. Kanske inte de mängder som gemene man äter, men en en del i varje fall.

    Så, jag groddade böner för fulla muggar. Detta efter konstens alla regler. Så, grodda, skölja, grodda lite till, skölja igen, grodda ännu lite mer och skölja, igen.. Det är väl så man ska göra?
    Nåväl, efter ett tag var det dags att äta, vilket jag gjorde. Det smakade helt ok. Fräscht, krispigt och hälsosamt. Efteråt så kände jag mig full av fräsch energi, härligt.

    Men efter ett tag så började jag känna mig lite kymig. Detta blev värre och värre. Jag försökte efter ett tag, göra mig av med det, men utan framgång. Jag mådde ännu mer illa och blev hemkörd/starkt rekommenderad att åka hem.

    Väl hemma så.. För att vara något finkänslig, så tillbringade jag resten av eftermiddagen hängandes över badkarskanten. Jag tror att jag aldrig mått så akut dåligt någonsin, i hela mitt liv.
    Det klingade dock av ganska snabbt, tack och lov.

    Nu för tiden kan jag knappt med att se svarta bönor. Kroppen blir full av panik och ren rädsla. Lite odd, men det går liksom inte att resonera bort det. Kroppen har dessutom bestämt sig för att alla bönor är läskiga. Sönderkokta vita bönor funkar men så fort jag får bönor i munnen som är det minsta krispiga så börjar blicken flacka och jag vet inte var jag ska ta vägen.

    Jag måste ha gjort något fel helt enkelt.

    Hur sjutton ska man göra i gentligen? Jag kommer aldrig gå all in, men en hel del rawfood skulle sitta fint i kylskåpet.

    Tips mottages gärna.

    Bloggpost #010 av #blogg100

    Kategori


  • Skadereglering

    Jag skulle göra en uppföljning efter igår.
    Jag har bara lite ont i knäna, men jag körde lite kettlebell, då mjukades det upp så nu känns det finfint.

    Vänster knä gör sig ändå påmint, men inte ont alltså. Smärtan i höger ankel är som borta.

    Bloggpost #009 av #blogg100

    Kategori


  • Summering efter dagens löppass

    Efter det inställda träningspasset så orkade jag inte ta bussen, så jag sprang in till stan istället ;)

    Igentligen ska/skulle jag inte springa eftersom jag har lite ont i knäna och vänster ankeln. Men jag gjorde det som ett experiment istället. Var får jag ont beroende på hur länge jag springer, när tryter energi och vad funkar att äta.

    Mat; sov förbi lunch.. Käkade stekta ägg och grönsaker, till det blev det en kvarg-mjölk-blåbärssmoothie. Halvtimmen innan passet stoppade jag i mig en clementin och ett äpple. (Och en halv dubbelnougat :)
    Efter passet blev det kvarg och två kiwis.

    Jag sprang ca 13km på 1,5h. Inte snabbt alls med andra ord, men ändå.
    Konditionen i den farten är inga problem, nästan lättare än att gå raskt.
    Den fysiska energin gjorde sig lite påmind efter 45min men motades bort med två nötcréme. Där någonstans hade jag känningar på baksidan av höger lår och vänster knä men jag höll det i schack genom att räta på mig och ta lättare steg.
    Efter en timme så började jag få ont i höger ankel, men samtidigt släppte obehaget i låret.
    Smärtan i högra ankel och vänster knä höll dock i sig resten av vägen, särskilt ankeln. Den gjorde faktiskt en hel del ont.

    När jag kom in i stan efter ca en timme så blev det lite tråkigt, jag blev för mål/ankomstinriktad och stördes mentalt av människor och bilar. Jag springer alltså helst själv, utanför stan eller på ensligare platser i stan.

    När jag kom hem kände jag mig pepp och mådde bra.

    Det blir uppföljning imorgon var det gör ont och allmän status.

    20130206-232929.jpg

    Bloggpost #008 av #blogg100

    Kategori


  • Äta bör man annars stupar man

    Äter du inte presterar du inte, så enkelt är det.

    I höstas så började jag träna Crossnature hos Stark Ute. I början kunde jag må riktigt dåligt när jag tränade, sådär dåligt så att jag knappt kunde tänka rakt, än mindre stå rakt.
    Jag fattade inte vad det kunde vara. Först trodde jag att det var blodtrycksfall eller att jag var galet otränad.

    Det hade inte hänt direkt förut.. eller jo, en och annan gång kanske, men långt ifrån.. Jo, en hel del gånger men långt ifrån alla.
    Nyfiken så började jag fundera på varför. Varför mådde jag katastrofdåligt på passen men inte när jag joggade en mil eller cyklar två-tre?

    Slutsatsen efter kort funderande och tips, som egentligen är uppenbar; intensiteten på passet. När jag joggar eller cyklar långt så verkar energin mest dras från fettet, mitt eller matens och när jag kör intensivt så är det kolhydraterna/sockret.

    Nu när jag äter bättre (sporadiskt) så har jag en helt annan stuns i benen och psyket. Definitivt när det är högintensivt men naturligtvis även när jag kör lugna och längre pass.

    Jag måste stryka under det, att äta bra gör skillnaden mellan att vara råkass och vältränad.

    Det kan nog vara en av de största orsakerna till att personer som börjar träna tycker att det är så jobbigt och lägger av ganska snabbt. De har köpt gymkort, pronationskompenserade svindyra skor och snygga tights; (som hamnar i garderoben och ger dåligt samvete efter pass tre) men glömt fixa till kosten, de fortsätter äta skit eller knappt nått alls.

    Så mitt absolut största tips; ät mat, mat du gillar och träna sen. Märker du att du ändå inte presterar, testa att äta mer eller något annat. Ludda inte in på specialdieter, (även om jag har favoriter (paleolit-inspirerad)) utan ät det du brukar. Vill du ändra i kosten ta inte bort saker och skapa vakum, putta in bra saker (kvarg, frukt och nötter) istället som i sin tur puttar ut det mindre bra.

    Du kommer även märka att ju mer du tränar desto mindre skräpmat vill du äta. Om det beror på att man inte vill sänka resultaten pga dålig mat eller att en vältränad kropp ger bättre signaler om vilka behov och ickebehov den har vet jag inte.

    Så ät schysst mat och träna sen. Checka av och slipa vidare.

    En sak till, om detta gäller kroppslig prestation, då borde det ju gälla för mental prestation.. ;)

    Bloggpost #007 av #blogg100

    Kategori


  • Vackert land

    Som en del av er vet så är jag barnsligt förtjust i Hipstamatic; och Sverige. Så här kommer några vackra vyer.

    20130204-233047.jpgVidablick/Bankeryd

    20130204-233102.jpgVidablick/Bankeryd

    20130204-233211.jpg Åsasjön/Taberg

    Det är cc-by som gäller, naturligtvis.

    Bloggpost #006 av #blogg100

    Kategori